Fullmåne över Städjan 

Hem Nyheter Sommar Vinter Raststugor Väder Kartor Mobiltelefon Gästbok Länkar

Arkiv

 

tidningsurklipp artikel

 

Länk till artikeln ovanför: Fjällövning för skarpt läge


Norra Dalarnas Fjällsäkerhetskommittés vice ordförande Myr Herbert Halvarsson, (som alltså inte är ordf. i Fjällsäkerhetsrådet som anges i artikeln) delger sina upplevelser från övningen här:

 

 Observationer från en fjällräddningsövning.

 

Som kommunalråd i Älvdalens kommun och styrelsemedlem i Fjällsäkerhetskommittén så har jag länge haft tankar på att få uppleva hur fjällräddningen fungerar. Chansen kom när Urban, som är övningsledare, ringde mig en Torsdagskväll och frågade vad jag hade för mig på lördag.
- Inget särskilt, svarade jag
- Bra, då kanske du vill hänga med på en skotersväng på Vedungsfjället. Vi skall ha en fjällräddningsövning nu på lördag.
- Kommer med, svarade jag direkt, för här kom chansen jag ej fick missa.

 

Sagt och gjort. Fredag eftermiddag gick åt till att lasta skotern, kolla att det fanns bensin, ladda batterier till kameran (som naturligtvis inte fungerade) och gps: en, varma kläder m.m. Det är inte klokt hur mycket bestyr det är bara för en ”lite tur” på fjället.

 

Tidigt upp lördag morgon, snö och 13 minusgrader, inte allt för inspirerande väder, men så här är det ofta när det är allvar så det var bara att dra på sig ”gruvluva” och ge sig iväg till samlingspunkten vid byn Öjvasslan, som ligger vackert invid Vedunsfjället c. tre mil öster om Särna. Elva bofasta pensionärer finn det kvar i byn. ”Ungdomen” representeras av Arne sextio år.

 

Anlände vid halv åtta, man vill ju vara ute i tid. Urban höll som bäst på att informera de som skulle ha hand om aktiviteter vid de punkter som fjällräddarna skull hitta till. Totalt var det fem stationer som skulle bemannas. Medan de gjorde sig i ordning och drog ut på fjället så började fjällräddarna från Särna, Idre, Grövelsjön, Drevdagen och Gördalen att anlända och lastade av sina skotrar. (Fjällräddare använder sina egna privata skotrar) Drygt tjugo ”gubbar”
Anslöt sig och nio nollnoll var den utsatta tiden för samling. Övn.ledare Urban delade in gubbarna i fyra patruller. Varje patrull fick ut en information med koordinater på de fem stationer som de skulle bege sig till och så bar det iväg. Själv följde jag med Urban upp på högsta punkten på Vedungen för att placera ut en så kallad repeater, som är en station för att länka mellan de radioapparater som fjällräddare använder för sambandet mellan patrullerna.

Därefter åkte vi till Lövhögen, där Alf hade en övning, som gick ut på att kunna läsa kartan rätt. Där var det varmt och gott så vi stannade ett tag och värmde oss med en kopp kaffe
Men sen måste vi vidare och då bar det av till ”ravinen”, som är ett välbesökt utflyktsställe på vårvintern när solen börjar värma. Där fanns Mikael och uppgiften som skulle lösas var att det varit en lavinolycka och att snabb finna de nödställda. Nu var det sån tur att den ”nödställde” hade en receiver (sändare) på sig, så det gick förhållandevis lätt att hitta honom/henne.

 

Turen gick sedan till foten av Oxvåla där Stefan och Anders tog emot patrullerna. Där visade det sig att en person låg skadat en uppe i en brant dit det var svårt att ta sig med skoter. Alltså var det till att sätta på sig snöskor och ta en gammal hederlig skidpulka och ge sig iväg upp i branten och få ner den ”skadade” till räddningspulkan (som är uppvärmd).

Nästa station som vi besökte var vid Morsätern. Där hade det hänt en svår skoterolycka med flera skadade. Det var Martin, Ulla, och Anki som är ambulansförare till professionen och därmed proffs på att ta hand om skadade. Martin är dessutom instruktör på sjukvård i fjällräddningsorg. Vi studerade ”Drevdagspatrullen” som klarade uppgiften med bravur. Med så duktiga ”sjukvårdsamatörer” så kan man känna sig lugn om något skulle hända vid en fjälltur.


Sista stationen vi besökte var en lappkåta där Tomas tog emot och uppgiften var att byta variatorrem på skotern. Nog så knepigt vid snöfall och 10 minusgrader.

 

Efter detta så var det bar att ge sig av upp på fjället igen och hämta repeatern. Sikten på fjället var i det närmaste obefintligt så då kom gps:en väl till pass, samt en som Urban som känner till fjället och vet var de farliga ravinerna finns. Allt gick väl och vid fyratiden var vi tillbaka i Öjvassalan igen för lastning av skotrar och iväg till Östomsjöns bystuga, där det var genomgång av dagen samt information från samordningschefen för fjällräddarna,
Kommissarie Stig Enarsson från Sälen. Daren avslutades med fläskkarré och potatisgratäng, som smakade fantastiskt efter en heldag på fjällen.

 

Avslutningsvis så har det varit en mycket intressant och lärorik dag tillsammans med helt fantastiska killar, som verkligen går in för sitt uppdrag som frivilliga fjällräddare. Jag är djup av beundran för dessa, så ödmjuka killar, som alltid står beredda att, oavsett väderförhållande och vilken tid på dygnet det än är, ge sig ut på fjället för att undsätta personer som hamnat i nöd. Våra fjällgäster kan verkligen känna sig trygga när de ger sig ut på en tur i vår fantastiska fjällvärld.

 

Tack för att jag fick vara med på denna övning och jag följer gärna med flera gånger.

 

Myr Herbert Halvarsson kommunalråd och vice ordf. i Norra Dalarnas Fjällsäkerhetskommitté.

 

Tillbaka till nyheter

 

 

 

 

 

 

Besöksräknare:

räknaren startad 2009 01 15

 

Sidan uppdaterad: 25 okt 2012

Copyright 2008 Norra Dalarnas Fjällsäkerhetskommitté